2014-07-03
Jaha så har juni flugit förbi utan att göra några direkta avtryck. Det var generellt sett inte så mycket sommar över den månaden. Hur som helst så är det riktigt nära semester nu. Såg på YR att det ska vara riktigt varmt och fint här nästa vecka. Däremot såg det inte så roligt ut i Falsterbo :-(. Men Falsterbo är mycket mer än väder så vi får väl ta det ”onda med det goda” och göra det bästa av det. Man kan ju också ”jaga” lite efter väder när man är bilburen. Det ska i alla fall bli väldigt skönt att komma bort en vecka och släppa allt. Sedan får man väl hoppas att solen vill visa sig något mer under resterande semester så kanske man hinner få någon soltimme hemma också.
Hästarna verkar för tillfället må bra så jag hoppas att veckan som vi är borta ska avlöpa utan bekymmer.
Senaste veckan har det uppmärksammats Djurens Rätts tänkta granskning av ridsporten. Jag är väldigt kluven kan jag säga då jag sällan eller aldrig riktigt tror att ”fundamentalister” oavsett område för något bra med sig. Jag är givetvis inte för våld mot någon och har när jag varit domare haft anledning att påpeka när ryttare betett sig illa mot sina hästar i tävlingssammanhang. Det har mottagits väldigt olika ska jag säga både av den det ”drabbat” och omgivningen. Men nu är det ju inte riktigt det som är på tapeten. Ett olämpligt uppträdande i tävlingssammanhang som bryter mot våra normer är ju ganska lätt att upptäcka. Det som nu tas upp är det ”dolda” våldet som kommer av bett, sporrar etc. Det blir för mig jättekonstigt att förhålla mig till. Att en häst uppvisar ”humör” eller ”ovilja” är det detsamma som att den då ska ”slippa”?
Jag kommer osökt att tänka på Rioja. Om hennes humör fått råda så skulle hon inte varit skodd, hon skulle troligen aldrig bli riden och vi skulle aldrig borsta henne. Dvs hon skulle vara en väldigt farlig vildhäst. Jag kan aldrig tro att man ska dra det så långt. Med henne har vi också paradoxen att hon tycker det är ganska trist att träna hemma men går som en klocka på tävling. Ska jag tolka det som att hon vill tävla men inte träna?
En unghäst är av naturen oliksidig liksom de flesta människor. I träningen av en ung häst så kommer man alltid till en punkt när ”stretching” åt något håll blir obekvämt. Det tar sig olika uttryck på olika hästar. Rioja som var ganska vig försökte bita mig i skenbenet, Humpe som är av mildare karaktär stannar och ”uffar” lite innan han efter tillsägelse fortsätter och så småningom slappnar av i jobbet dvs blir gymnastiserad. Russin ställde sig sonika på bakbenen vilket krävde större insatser från matten då det hela blev farligt. Tillämpar jag våld då? Ja det gör jag i någon mening. Jag väljer dock att se det som att jag sätter vissa ramar vilka vi får hålla oss inom. Vi behöver inte göra sporten farligare än vad den är.
Det får mig att fundera var man ska dra gränsen? Visst motstånd kommer för att vi tränar, bygger upp och gymnastiserar. Vissa hästar motsätter sig detta med tydliga uttryck medan andra gör det lite mildare och ytterligare andra inte alls. Om vi ser till hela bilden så är ju all ridning fördärvlig, vi bryter ju faktiskt ner hästarna konsekvent genom träning. De är inte särskilt avpassade till att ha oss på ryggen. Innebär det också våld? Det känns som att allt som kan vara ”skadligt” ska ”förbjudas”t ex bett är skadligt = bettlöst eller möjligen gummibett. Men eftersom det är skadligt att rida på hästarna ska vi inte göra det då? Jag har regelbundet kollat mina hästar i munnen och jag aldrig haft några sk bettskador eller skador efter för hårt dragna nosgrimmor. Unghästen däremot har bitit sig själv i kinden långt innan han hade bett p g a en vass kant på en tand. Så då har jag inte utövat våld i den aspekten. Jag har däremot haft en del ryggproblem som vi behandlat och arbetar med ständigt för att underhålla. Utövar jag våld då? Jag menar inte för att hästen protesterar för det gör den inte men jag kan konstatera att vi har en ”muskelskada”. Är skada = våld?
Jag kan tycka att man kanske ska fokusera mer på avarterna av hästhållning med barfotahästar som inte mår bra, eller hästar som har alltför tunga ryttare, eller fånghästar som ändå får gå på kraftiga beten ”för att de måste få vara hästar” etc. Jag tror generellt att våra sporthästar mår rätt bra och att på elitnivå så omhändertas de också mycket väl. På elitnivå ställs andra krav och slitaget är hårdare med mycket resor etc. Jag tror dock att de som är på den nivån kan avgöra om hästen är lämpad för den ”cirkusen” eller passar bättre hos någon motionär. Jag vet inte riktigt vad Djurens Rätt vill åstadkomma med detta men visst är det bra att de värnar om djuren och vill stoppa ev våld. Problemet är väl kanske att det blev för endimensionellt att prata om våld vilket jag tror endast väcker ett massivt motstånd och dödar allt kommunikationsklimat. Jag känner inte en enda ryttare som ens reflekterar över våld mot sina hästar och när en organisation då lyfter fram saker som bettanvändning och sporrar och jämställer det med våld så tror jag helt enkelt att vi är många som känner oss påhoppade, kränkta och misstänkliggjorda. Kanske skulle organisationen valt ett annat angreppssätt för att få en vettig dialog runt detta mycket svåra ämne.
Mina hästar får i alla fall vara ”våldsbefriade” i en vecka nu då matte åker till Falsterbo och tittar på andra hästar som inte har sommarlov:-).
Nu ska jag gå ut och spana efter solen:-)