2010-12-09
Här kommer den utlovade träningsrapporten. Har hunnit smälta lite intryck sedan igår och funderat en del på vad det är som är svårast i själva omdaningen och systemet. Kom fram till att det är att göra rätt:) Varken lättare eller svårare än så faktiskt! Skämt åsido så handlar mycket av systemet om bekräftelse i rätt ögonblick. Kan låta simpelt men det är det baske mig inte. Den ”lära” jag är fostrad i tar mycket mer fighter med spända hästar. Här handlar det om att skapa tillit och avslappning och sedan snabbt ge signal. Aldrig fightas med en spänd häst och säga ifrån när den är avslappnad. Visst låter det helt logiskt och enkelt men det kräver sannerligen sin man (elelr kvinna) att hitta timingen. Det är min utmaning som har ganska skarpa hästar som är lika men ack så olika. Den lilla hästen är som sagt som en dröm när hon verkligen kommer till arbete. Det har jag alltid sagt och jag tror inte folk egentligen vet vad jag menar då de inte sett henne från sin finaste sida. Sara sa igår att hon missade mig i ridhuset först för hon kände inte igen hästen:) Det tycker jag är ett gott betyg, fniss. Men framförallt är jag så nöjd med att ha fått lite fler verktyg för att hantera hennes skarpa humör och vi har verkligen något att träna på i vintermörkret. Russinet då, ja lilla russinet som verkligen har gått från klarhet till klarhet under den här perioden och det bästa av allt, hon känns fantastiskt fräsch. Bättre än på ett par år faktiskt. Jag hoppas och tror att vi fått bukt med ryggen nu på riktigt.
Det var otroligt roligt att titta en del på de andra också. Det är minst lika lärorikt. ”Lilla” Sara A som har gjort fantastiska framsteg med sin häst som nu verkligen ser ut som en kvalitetshäst. Vi pratade en del om det i bilen till Arlanda jag och Wieger och han tycker du har varit superduktig! Det är något att tänka på när det känns lite tungt i vinterträningen.
Sara och lite utrustningskontroll
Hannas häst har också blivit helt förändrad under de här passen. Jag har hunnit se lite av dem varje gång och igår såg han verkligen ut som den dressyrhäst han är. Kul Hanna!
Hanna och instruktion om händernas inverkan.
Saras prinsessa såg precis så prinsesslik ut som hon kan. Fin energi, mjuk samling med luft. Ska bli så spännande att se när ni får träna lite mer ”piff och puff” nästa gång.
Anna som är ”veteranen” för Wieger. Vi andra är lite avundsjuka att hon har sådant försprång. Casper såg härlig ut när ni tränade lite trampande. Tänk så bra det ska bli till våren och tack Anna för att du hittade Wieger åt oss! Nu hoppas vi att det är fler som hittar till honom också för det behöver både ridningen och hästarna.
Tyvärr hann jag inte fota så mycket mer då jag red en massa däremellan och det blir sådär kvalitet på bilder när jag ska försöka ta dem ridandes. Ska se om min personliga paparazzi kan vara med och ligga på ridhusramen nästa gång.
Jag tror vi alla som rider för Wieger redan längtar…