Mellan hopp och förtvivlan

2012-08-12

Himmelska makter vilken vecka detta varit. Tänk att lyckan på jorden kan visa sig vara en böld. Det trodde jag inte när jag vaknade igår morse:-). Hur som helst får försöka ta det i någon form av ordning. I onsdags var det dags att hämta den nya ”åsnan”. Han åkte från Göteborg kl 07.00 på morgonen och hade snällt klivit på såväl transport som lastbil och sedan på kvällen när vi hämtade på Skråmsta så klev han lika snällt på transporten igen. Vilken liten klippa! Han är en mycket vänlig själ kan jag säga, faktiskt lika trevlig som Matcho var så det bådar gott. Efter någon dags inskolning går han nu i valackhagen med kompisar och det går bra förutom ibland när 19-åriga huliganen blir hingst och ska passa sina ston. Nåväl det ger sig nog.

Rioja visade tecken på förbättring och vi hade börjat promenera lite. Gick en runda torsdag kväll på ca 15 minuter och hon såg ren ut i skritten. Fredag morgon tyckte jag att hon såg kantig ut igen och gick bättre på mjukt än på hårt underlag, fredag em vände vi redan på stallgången för då började hon bli blockhalt igen. Ringde min veterinär som jag fått kontakt med på skolan, underbar person den där Marie vill jag tillägga. Vi var överens om att avvakta till lördag morgon då hon skulle komma ut och titta och hjälpa till med bedömning om vi skulle åka in igen. Samlade så ihop mig för att åka och starta en MsvA i Vallentuna. Kan väl säga att jag hade en klump i magen och verkligen tappade inspiration och allt. Jag är därför ganska stolt över att jag ändå höll ihop det. Framridningen var rörig och tävlingsbanan var ännu rörigare, dvs ingen Russin tävlingsplats. Jag fortsatte envetet med min ”nya ridning”, hon kändes lite ”tung” på framridningen och gick och klämde lite samt att hon var lös i magen vilket hon aldrig brukar vara. Kan ha varit lite nerver eller möjligen brunst för att det kommit in en ny i stallet. Hur som helst så brydde jag mig inte så mycket i att hon var lite tung i framdelen utan fokuserade på att hon skulle vara lydig utan att hänga i händerna.

I programmet gjorde vi missar, javisst, skolorna blev dåliga och vi hade något travsteg efter första piruetten men vi satte samtliga byten och även serien. Därtill så var de kontrollerade och hon gick inte iväg, serien kändes för första gången som att det inte var en händelse utan att jag verkligen fick rida serien så ja jag är nöjd med ridningen. Blev lite förvånad när jag fick bedömningen som var mellan 54,5-61,5 procent och slutprocenten blev i princip samma som i Falun där vi missade merparten av alla byten och även serien samt hade tokiga missar. Man blir ju lite snopen när man tekniskt utför merparten av svårigheterna och det inte blir någon skillnad på poängen mot när man missar allt. Procenten i Lejondal var också bättre än i Vallentuna och där stod vi ju t o m på bakbenen i ett byte på medellinjen. Ja den här sporten kräver att man har lite huvud för att inte bli nedslagen så är det. Jag har mest lagt det protokollet åt sidan och lägger ingen energi på det utan tänker fortsätta på den inslagna vägen och förhoppningsvis så får jag ihop alla delar till slut. Jag tränar ju ff på MsvA med Russin, hon få liksom bli min testpilot stackars häst:-)

Lördag morgon och vet kom ut och tittade på Rioja som var blockhalt igen. Lastade och åkte till Ultuna. Undersökte, drog och slet i benet, diskuterade ev scint och olika scenarion. Eftersom hon är känslig och inte reagerade alls när benet strechades etc så blev vi väldigt fundersamma. Beslutade till slut att bedöva bort hoven för att se att det inte sitter där. Efter 20 minuter tog vi ut henne igen och vips så var hon ohalt! In på röntgen och röntgade hovben och kronleder och allt. Så vitt det går att se så finns inget som tyder på någon fraktur eller fissur och röntgen ska lämna sitt slutliga utlåtande på måndag. Återstår mest troligt en hovböld! Det är inte så roligt men det är mycket bättre än en armbågsfraktur eller en hovbensfraktur. Ja pust där gick luften ur mig. Nu återstår att se om vi hittar den och hur lång tid det tar att läka så jag ropar inte hej ännu men det ser ljusare ut.

Lite bilder på bushästen som kom in i hagen med sina kompisar

Jag gillar min nya hjälm!

Springer bus och med långa benet före

Man blir törstig av att busa!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *