2012-10-18
Det har tagit lite längre tid än vanligt att ruska av mig besvikelsen efter helgen. Kan väl konstatera att jag blev mer ledsen än arg och att självförtroende är en färskvara precis som form:-) Jag får tacka Kin för jättemycket pepp i veckan, det har behövts. Skönt med människor som kan hjälpa till att sätta saker i perspektiv och få en att ändra lite fokus. Hur som helst så har veckan förlöpt bra med återfunnen glädje i ridningen. I måndags red jag på min hjärtehäst som börjar komma tillbaka i gammalt gott slag. Hon verkar uppriktigt glad för att få vara med i matchen igen. Det är lite trist att säsongen snart är slut så att det inte finns någon tävling att fokusera på men jag har ju gett mig den på att vinterträningen ska bli kvalitet i år så då går det nog fort till dess vårsäsongen är här.
Hästarna tränade sig själva en stund igår. Tror Russin är riktigt brunstig och de blir lite konstiga så här på hösten. Igår var det ju lite sol stundtals och lagom vid lunchfodring så drog Russin igång som faktiskt bara Russinet kan. Hon visade alla konster, sprang JÄTTEfort och hoppade JÄTTEhögt och snurrande JÄTTEfort på sina bakben. Stegrade, galopperade, stegrade, galopperade och när hon sedan ökade farten så började hon skrika. Det ser helt förryckt ut men hon verkar som sagt glad och pigg den kära 15-åringen, det värmer i alla fall ett mattehjärta.
Sadlade upp henne för ett träningspass igår kväll. Fortfarande så taggad så jag var tvungen att gå lite med henne i ridhuset innan jag satt upp. Det händer faktiskt inte särskilt ofta men igår kändes det som en bra idé. Klippte henne i tisdags så hon kanske kände sig extra lätt. Var väldigt taggad när jag började rida och jag skrittade LÄNGE. Sedan när vi väl började arbeta så hade hon en härlig energi och kadens i traven. Tragglade linjerna i programmet jag ska rida i helgen. De är lite trickiga och tekniska men ganska roliga ändå. Undrar om inte galoppfattningen från trav är den som är svårast? 🙂 Svårast av allt just nu är att sitta avslappnat. Har lyckats få en inflammation i en sittknöl vilket vilken ryttare som helst kan inse ställer till problem när man rider:-) Nåväl Voltaren funkar ganska bra och jag ska se om jag hittar en gelepad jag kan ha i sadeln vid träning i alla fall för att avlasta lite. Tillbaka till träningen:
Lyckades få till den fina traven i skolorna och med än mer lätthet även i böjning. Det är det som är svårast. Nu har jag ju som sagt inte ridit det här programmet tidigare och kommer nog inte heller att göra igen i brådrasket så jag har ingen referensram gällande oss och det. Tror att det är bra inför helgen.Galoppen är stabil, fick till lite mer rymd igår i ökningar och bytena sitter som de ska. Kan vilja ha mer gest och ibland får vi till det och ibland blir det ”bara” ett byte. Dock verkar det inte spela så stor roll var de ligger hon byter i alla fall lydigt och på hjälpen.
Bearbetningen under veckan har varit ganska omfattande. Normalt sett brukar jag ta något av det som var positivt i bedömningen och älta det tillsammans med de positiva känslor jag själv hade och så kommer man strax vidare. Den här gången fanns ju inget positivt i bedömningen så jag kunde inte använda den alls. Det gjorde att jag har gått tillbaka och letat i säsongen över de starter jag gjort med Russin och faktiskt ännu längre tillbaka. Russin köptes ju inte som en tävlingshäst utan mer som en sällskapsridhäst så att vi skulle ha en äldre och stabil som kompletterade den unga. Ja hur stabil och okomplicerad Russin är det vet ju bara vi som hanterar henne hela tiden:-) Det blev alltså inte riktigt som vi hade tänkt oss. MEN det blev riktigt bra ändå tycker jag.
Det är en utmaning att ta en så gammal häst (7,5 år) som hon var då och utbilda. Russin är ju ett sto med ganska stort ego och med mycket kropp så blir det än mer utvecklat. Resan har inte varit så lätt alla gånger men den har varit rolig. Hon är en jätterolig individ att jobba med trots sitt skarpa humör, när hon är med (vilket hon oftast är lite för mycket t o m) så ger hon en härlig ridkänsla med så mycket kraft och go. Under säsongen så har vi inte riktigt nått våra mål men vi är en bit på väg. Vi har ridit ett par godkända MsvA och faktiskt varit ynka 0,7 proc ifrån det nationella kvalet. Man kommer inte mycket närmare. Vi har gjort bra resultat med ett antal placeringar i MsvB upp till MsvB5. Tyvärr fick jag inte rida fler MsvB5 vilket jag gärna gjort. Den används inte så mycket och tyvärr regnade ju en av de tävlingarna bort helt. MsvB5 är en jättebra förberedelse för MsvA så jag skulle önska att det fanns några sådana att varva med under nästa säsong. Så jodå vi har gjort en massa bra saker under säsongen och vi har höjt lägsta nivån och jag har bättre koll och kommunikation med henne även de ”värsta” dagarna så jag ser ändå framåt med tillförsikt.
Som sagt självförtroende och positivt förhållningssätt är färskvara och inte nåt som bara kommer utan man får jobba lite för det men väl där så ger det massor av glädje i vardagen!