2012-10-11
Jag för för tillfället en (något ojämn) kamp med mitt största alfasto om skritt och rakriktning. Rakriktningen får jag nog ta på mig själv då jag när jag nu senaste tiden arbetat så mycket med det blir medveten om de små avsteg jag själv gör. Att inte i något läge ge bort den där lilla millimetern yttertygel för vips så är bogen utanför. Ja det är sannerligen en samvetsgrann uppgift och jag blir riktigt frustrerad emellanåt när hjärnan registrerar ”nu måste du ta det lilla taget i yttertygeln så att du inte tappar henne” och lik förb….nat så hänger armen slapp lik en likmask vid sidan! Vips så var bogen borta och hästen i händerna igen! Pratade med en kompis igår som har en häst som liknar min i sitt temperament och det var ett lite stoiskt (nej ingen hänsyftning på ston) kontaterande att nej de är inte så förlåtande mot ridningen de där hästarna. Rioja är mycket mer förlåtande, hon tar liksom inte varje chans att glida ur eller ladda på eller hitta på annat. Russin är dock nyttig för min ridning för jag får baske mig helt enkelt lära mig!
Den andra kampen vi för är den om skritten. Där tar jag inte på mig särskilt mycket utan det handlar nog helt enkelt om ett ledarskap som madame har svårt att underordna sig. All rörelse ska av någon anledning gå i 190 knyck och så också skritten. Matte är däremot av annan åsikt så mycket tid har lagts på att sätta tryck i henne i trav och galopp och därefter kunna skritta avslappnat. Det där med avslappning är ju relativt MEN det har blivit bättre. Det kräver dock att jag har kontakt om än på långa tyglar och att jag är påpasslig med min hjälpgivning med handen för att få henne eftergiven och ”avslappnad” i skritten. Det är svårt och stundtals har det varit så frustrerande så jag nästan suttit av MEN trägen vinner! Senaste dagarna har både skritt och rakriktning fungerat. Tappade lite kontroll i ett moment igår i ridhuset och då höll jag på att bryta tumnageln bakåt vilket var en smärtsam påminnelse om att jag blev för sen helt enkelt. När jag får dessa saker att fungera så blir hon ju så himla fin. Travar för miljoner med lätthet i framdelen och gör helt sömlösa övergångar. Skulle vilja visa upp det på tävlingsbanan i alla fall EN GÅNG. Sedan tror jag att jag skulle kunna vara nöjd. Jag strävar ju fortfarande efter att kunna få ut det där trycket och balansen i traven som vi har på träning. Det som visas på tävlingsbanan är ju inte på samma planet som det som kommer på träning. Ja vi får se, jag ska lägga om lite taktik på söndag vid starten då. Jag ska verkligen försöka maxa på framridningen, sätta jättesnurr på henne och se om det går eller spricker. Tävlingen i sig betyder ju inget så vi ska ta och träna på att tävla.
Riojan har jag också ridit nu i dagar två. Lite slingrig igår och hon fick minsann smaka på rakriktning också. Hon är dock lättare att manövrera eftersom hon inte försöker springa ifrån jobbet och inte heller tar varje litet maskhål i hjälpen som ursäkt för att göra lite fridressyr eller som vi annars kallar det ”extra konster”. Det går att sätta jättesnurr på henne men ändå på riktigt ha en avslappnad skritt och t o m lägga in skritt på långa tyglar mitt i alltihop. Det är ju inte att tänka på med Russinet. Lille Humpepumpes ben är nu bättre så nu hoppas jag på slut sårskador och sedan lite arbete för hans del. Kunde vara skoj för honom att bryta vardagen med. Aluskorna sitter fint på fötterna och han har inte slagit på sig eller nåt annat efter han blev skodd så nu tror jag att han vant sig något.
Full fart mot helgen är det men innan dess en dags konferens
Må så gott och grankott!