2013-01-09
Ibland går det så himla fort, i alla fall när olyckan är framme. Har nu klarat av december vilket är en ganska trist månad med ohyggligt korta dagar. Året slutade ju bra med giftemål och annat trevligt och vi trodde nog lite till mans att vi skulle lämna en ganska tung period bakom oss. Så jag kom igång med träning, Russinet började sätta riktigt fina piruetter (eller hennes matte började fatta precis vilken kontroll som behövs) och serierna började sitta riktigt bra och lugnt, kände t o m på 2or och började tagga för träningar och kommande tävlingar. Så började det kinka lite, Rioja fick ont i ryggen av sadeln som hon ifrån början tyckt så mycket om. Den ligger nog lite annorlunda över manken så hon var rejält irriterad. Satte henne på metacam i några dagar och löslongerade och hoppas att hon nu känner sig ok. Så i lördags så skulle vi ta in hästarna. Candy kom farande som hon ofta gör och Russinet markerade åt henne att hålla sig undan. Istället för att då springa vidare vilket hon alltid annars gör så fick hon tokspel och vände upp rumpan och började ”stoslå” mot Russin. Russin vände då också upp rumpan och Candy prickade henne på vänster bak strax under hasen. Blodet rann och Russin hoppade på tre ben. In och bandagera, kyla och så vidare. Pratade med vet och bestämde att hon skulle komma måndag och röntga (hade en känsla redan då). Russinet var vid gott mod och faktiskt inte så himla halt utan stod obehindrat på benet och verkade i övrigt ganska ok.
Igår kom vet ut och vi röntgade på plats, konstaterade att det finns en fraktur på griffelben och ev skenben. Packa ihop benet, på transport och ut mot ultuna för att ev hänga i matta. Väl där beslutade vi att inte sätta henne i matta då hon ev skulle kunna få panik med tanke på hennes temperament. Bilddiagnostiken tittade på bilderna och uteslöt tanken på skada på skenben utan att det endast skulle sitta på griffelbenet. Detta var ju bra förstås men fortfarande inte så himla skoj. Har precis pratat en lång stund med Flemming och konstaterat att han vill operera benet, rensa upp lite fragment som ligger löst under såret för att undvika komplikationer. Själva frakturen sitter på ”fel” ställe (förstås) dvs alldeles för högt upp så för att vara en griffelbensfraktur så är den komplicerad. Annars är griffelbenet det ben de ”kan vara utan”. Prognosen ser om det går som det ska bra ut, dvs om hon kan hålla sig lugn under 6 veckor efter operation. Ev opereras hon imorgon och det är oklart om det går att göra stående så då får jag ha ångest för att hon dessutom ska sövas.
Nu utgår jag ifrån att det kommer att gå bra. Att jag om 4-5 månader har en utläkt fraktur och en häst som åter kommer att vara häst och som då kan börja arbeta lite. Om vi har jättetur så kan hon ev vara igång i höst, själv räknar jag med först 2014 men jag hoppas naturligtvis att vi ska kunna ha tillbaka Russinet i gammal god form under hösten.
Nu behöver jag alla tummar som någonsin kan hållas. Jag ska passa på att tacka alla er som hört av er och stöttar och peppar, det betyder verkligen jättemycket och jag kommer att behöva mycket pepp under den tid som kommer. Jag är dock till min läggning ganska optimistisk och vill gärna tro att det går att göra även de mest hopplösa saker och jag räknar med att mitt pannben tillsammans med Russins pannben och husses stöd tillsammans med mina fina, fina vänner kommer igenom det här.
Ni vet ju att jag gillar ju verkligen mitt Russin!