2013-03-21
Mycket strålning blir det både med IR-ljus, solarium och igår röntgen. Tror att vi kommer att vara självlysande i mörker i framtiden:-). Igår hade det gått en månad sedan vi röntgade Russinet senast. Det såg liiiite bättre ut, den större sprickan verkar ha gått ihop men själva frakturen händer det inte så mycket med hmmm…. Den syns tydligt fortfarande och på insidan sitter något litet benfragment (tror vi). Det har blivit kallus på utsidan men inget på insidan (vilket är bra) men det som saknas är själva ”bentätheten” eller mineraliseringen som det så fint heter. Hur som helst så är hon ohalt, oöm och faktiskt just för tillfället allmänt galen så vi beslutade att nu börjar vi promenera i alla fall. 3 varv i ridhuset per dag första veckan, 5 varv nästa os. Dvs en riktigt försiktig igångssättning för att se vad som händer. Målet är att när (vilken dag som helst) snön tinat bort och gruset kommer fram kunna släppa henne i hage. Hon har trots allt stått på box i 10 veckor nu så någon läkning måste skett och frakturen ser fortfarande stabil ut trots hennes hopp på bakbenen och bockande i boxen så jag hoppas att lite rörelse ger lite mer genomblödning och läkning. Ja pust ja, det var en segdragen historia det här och efter varje röntgen känner jag mig lite nedstämd det måste jag medge.
Riojan har inte blivit riden sedan träningen, hon fick en ruskig träningsvärk i ryggen så jag har masserat och longerat och lyst och haft mig så jag hoppas att hon ska vara ok att sitta upp på imorgon. Några dagar i tömmar är inte fel och hon är väldigt pigg och ser fräsch och pigg ut så det handlar mest om att jag inte vill belasta ryggen när jag ser att den gör ont när jag klämmer igenom den.
Lille Humpis har jag också börjat komma igång mer med. Varannan dag tömkörning och tänkte sitta upp under helgen. Han har varit ganska pigg då det är lite för dåligt underlag ute så de kan inte riktigt springa som de vill. Inte för att de inte försöker:-)
Ja trösten i det hela är att vädret ff är anpassat för Russin men det vore bra om det tinar nu de kommande 3-4 veckorna så att hon sedan kan få komma ut. Då har häststackarn stått på stall mer än ett kvartal! Jag mår dåligt varje gång jag tänker på det men försöker ändå hålla en positiv syn framåt, det är ljusare och det måste ju så småningom bli varmare också och då kanske det är dags för Russinet att komma ut. Om hon då inte läkt så får jag sätta plan B i verket!
Ha nu en riktigt bra marsdag!