Äntligen tävling!

2013-03-06

Jag tänker inte ens försöka ursäkta den sega uppdateringen utan kan bara konstatera att tiden har inte räckt till. Hur som helst, tävling ja, inte för egen del men i helgen var jag med en kompis till Södertälje där hon skulle starta en nat StGeorge. Tänkte att det kunde vara bra att åka och titta och ev sukta lite efter att jag inte kommer att rida de klasserna i år. Trodde också i min enfald att jag skulle hinna titta och fika och lite så när man inte tävlar själv men såklart inteWink. Dels var jag lite groom och dels så ägnade vi en massa tid åt att åka runt Södertälje innan vi hittade fram (ska låta vara osagt vad det berodde på) så vi kom precis så att hon hann rida fram. Hur som helst var det roligt att se dem på banan, det såg lätt, lätt, lätt ut och lite sugen blev jag minsann att få starta.

Har ägnat mig åt att trappa upp träningen på Rioja, kandaret är nu på igen efter några månader och träningsintensiteten högre. Jobbar mycket med det svåra bytet och nu kan jag jobba det utan att hon blir alltför upprörd. Har kommit en bit på väg, hon byter ofta efter mark men blir efter i fram. Jag ser det som ett steg i rätt riktning och hoppas att det helt plötsligt släpper. Det börjar närma sig start nuFoot in mouth. Lille Humpe går från klarhet till klarhet. Inte utan att jag tycker att han har ett jättefint huvud. Häromdagen tömkörde jag och för första gången tänkte jag galoppera honom i tömmarna. Behöver jag säga att det gick som en dans. Han är pigg, har god egen bjudning och galoppen förvånar nästan, definitivt hans bästa gångart och det gör mig inte speciellt ledsen kan jag tillägga. Han har en framåtgripande galopp i god balans med lätt framdel där han bär sin framdel på ett självklart sätt. Ska bli roligt att se hur den känns uppsutten.

Russinet då, tja suck, vi återgick till boxvila då vet som jag konsulterade tyckte att frakturen läkt för lite och var då rädd för att det var för mycket rörelse i den. Så därför får det räcka med det hon rör sig i boxen, vilket är en del och så ska vi röntga igen den 20 mars. Jag hoppas då verkligen att vi ser en stor skillnad på röntgen eller helst att det mirakulöst bara läkt helt. Ja det är väl inte att hoppas på men det känns verkligen riktigt tungt och trist och speciellt dagar då vårsolen börjar komma fram. Men man får inte tappa sugen, världen är full av tappade sugar och jag har för min mentala dels skull också tänkt ut en plan B om det skulle bli illa så då känns det liiiiite lättare.

I övrigt har jag mest jobbat, haft lite träningar och gjort som ”vanligt”. Ikväll ska jag träna, det ska bli roligt, får se om Riojan är mör så här tredje dagen eller om hon börjar bygga upp sig igen. Det är ju lätt att glömma att hon stod aug-oktober för sin fot så hon har ju satts igång igen från nov och de tappar en del spänst och ork när de inte har jobbat så, ja rehab är jag ju rätt tränad på vid det här laget.

Ha det gott!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *