Ångest och glädje?!

2013-04-15

Ja det är väl två känslor som sällan är förknippade med varandra:-) Upplevde det igår i alla fall då husse på eftermiddagen sa ”Nu släpper vi ut dem”. Husse är ingen ångestladdad person utan ganska pragmatisk och hetsar inte upp sig i onödan. Med dem menade han naturligtvis Russin och Rioja! Planen har ju varit att försöka få ut Russinet i hagen så snart det har tinat och gruset är framme. Igår var den dagen. Även om det inte finns något jag hellre vill än att hon ska få bli häst och gå i hagen igen så är det ändå med en stor ångestklump i magen som jag närmar mig det första utsläppet. När man går och mockar på morgnarna så får tankar och känslor ofta flöda fritt och hoppar än hit och än dit. Igår morse så kände jag hur enormt ledsen jag är över hela situationen med Russinet. Jag är inte deppig faktiskt inte alls utan jag är rent och skärt ledsen och trött. Mer än en gång under den här tiden har jag funderat om det är värt det och om det verkligen kommer att bli bra. Men som en kompis påpekat mer än en gång så bär man ju inombords på ett visst mått av istadighet så baske mig om det inte ska gå.

Hur som helst, nästa röntgen är den 23 april och möjligen skulle jag vänta till dess med att släppa ut, å andra sidan kan det vara lika bra att se hur benet reagerat på mer ”okontrollerad” rörelse. Russinet har trots allt stått inne i 16 veckor! De senaste veckorna har vi promenerat dagligen och är uppe i 30 minuter nu.

Sagt och gjort så tog vi tjejerna och släppte dem i stora hagen. Russinet gjorde stora ögon och med hög nacke så travade hon runt hela hagen och tog in omgivningen. Då fick matte nästan en tår i ögat, mitt ståtliga, stolta och kraftfulla Russin! Som hon travade med lyftad svans (och lite rund mage ska erkännas) men så gott det gjorde för mattehjärtat att se henne i sitt rätta forum. Riojan smög runt henne till en början då Russin pep och skrek så fort hon var för nära. Efter ett tag lugnade det sig och de kliade varandra och sedan kliade dem och kliade och kliade och……. Även Rioja har varit ledsen för att hon saknar hagkompis. Så kontentan är att alla har varit ledsna och är väl lite fortfarande men igår tror jag att alla var glada. Rioja fick någon form av glädjefnatt efter en stund och började hoppa och studsa och drakblåsa med svansen rakt ut. Då fick matte lite mer ångest för att de skulle varva upp men faktum är att Russinet tog inte riktigt fasta på det och hetsade inte upp sig så mycket. Jag tror det räckte så väl att hon faktiskt var ute.

Ja jag vet inte egentligen varför jag får sån kramp i magen när hon travar och varför jag tror att benet helt plötsligt ska gå av. Försöker påminna mig själv att ”griffelbenet tar ingen belastning” men det verkar liksom gå in genom ena örat och ut genom det andra. De fick vara ute i drygt en timme och hon rörde sig nog inte riktigt lika mycket som när vi promenerar men hon både travade och galopperade samt gjorde några skutt så den motionen fick räcka igår. Ska försöka släppa dem en stund varje dag när jag tagit in de andra så att det är lite lugnare i omgivningen så får vi se när jag kan släppa heldagar.

I helgen var jag i Högbo på domarkurs och någon dag när jag känner att jag kan formulera mig nyanserat så ska jag referera från kursen.

Ingen tävling i helgen, jag hann inte få igång Rioja efter behandlingen, vi har lite ledarskapsfrågor att reda ut hon och jag samt vet jag inte riktigt vad statusen är på hennes rygg ännu. Åkte istället en sväng till en kompis och hjälpte henne att sitta upp och rida lite på ett nyförvärv. Jag har nog inte berättat att jag köpte en häst till för några veckor sedan?! 🙂 Det var en spontan händelse och för knappt en månad sedan åkte vi Borås t o r för att hämta två hästar. En fantastisk 3 åring efter Uphill och en jättefin 4 åring efter Armani (Krack C och Jazz ligger där bakom också). 3 åringen är en valack och 4 åringen är ett sto. Hon påminner mycket om Parzival i sin exteriör. Otroligt trevlig välhanterad och riden. Troligen så säljer jag den till kompisen då hon verkar gilla henne mycket. Det finns också en jättefin 3 årig valack efter Scandic till salu om det är någon som är intresserad. Den blir nog någonstans mellan 1.65-1.70 och påminner mycket om sin pappa så är det någon som vill veta mer, hör av er!

Ja spontana saker måste man går göra när det är trögt och tungt, det lättar liksom upp lite att få vara lite busig:-). Apropå busig så har jag kommit igång mer regelbundet med Humpisen. Red honom igår igen. Daniel får ff ha honom i ”fegsnöret” och det är nog bra för de två sista gångerna som jag ridit så har vi haft en sekvens av att ”sätta av i lite sken”. Bara en kort bit men då är det bra om det är någon som kan hejda framfarten. Han blev rädd för något igår så han satte av ett halvt varv annars skötte han sig riktigt bra. Vi har lite kamp om att acceptera vänster tygel men igår så verkade det ramla ner en polett och då hittar han en trevlig form. Rider ff bara i skritt och trav än så länge tänkte jag skulle komma upp i 10 ggr i sadeln innan jag sätter av i galopp:-)

Nu med språng mot veckans värv!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *