2011-09-30
Milda matilda vilket härligt väder vi har! Igår kväll gav vi oss ut på en tur trots att det egentligen stod dressyrträning på agendan. Man vet ju inte hur många såna här sköna kvällar det kommer att bli så man får ju passa på. Jag tror det var välgörande både för min förkylning och för hästarna.
Förr i tiden så hade jag ”kadaverdisciplin”, inte kanske på hästarna men på mig själv. Hade jag satt upp träning på agendan så blev det träning, detta oavsett om inspirationen fanns där, om jag var sjuk, om jag var sliten eller om det var vackert uteridarväder. Jag kan konstatera att jag blivit äldre:-) Kanske snällare mot mig själv, kanske klokare och kanske latare? Äldre definitivt. Jag pressar mig inte lika mycket längre, jag har behov av att känna glädje och inspiration och väljer att inte sitta upp alls om jag är alltför trött. Idag får inte ridningen vara ett ”måste” utan ska göras med någon form av kvalitet både för mig och för hästen. Jag är inte helt säker på att det alltid var ledstjärnan när jag var yngre. Då fanns nog mycket utav ”måste” och ”döva dåligt samvete” hästen MÅSTE gå. Det är fortfarande viktigt att inte hästarna ”stötkörs” utan att de jobbar kontinuerligt för att må bra i kropp och själ. Men de behöver också återhämtning och är inte alltid på topp, framförallt inte i pälsbytartider. Russin märker definitivt utav det och är påverkad medan Riojan är mer opåverkad av detsamma.
Igår när vi var ute och red i den vackra kvällen (en skrittur på ca 1 tim) så hinner man sitta och låta hjärnan ströva fritt också. Russin var härligt avkopplad och skrittade lugnt genom hela kroppen och då behöver inte jag heller vara beredd. Jag kom då att tänka på alla ”tokiga” uteritter jag gjort med mina syskon när jag var yngre. Dels att vi var ute väldigt låååånga turer, letade mycket nya vägar. Red med löshäst! Skenade så fort att syrrans hårspännen lossnade trots att hon hade hjälm:-) hade en elak liten ponny som när han tyckte det var nog backade ut för krondiken för att försöka skrämmas. Eller nordsvensken som trodde att alla tanter vi mötte på vägen hade godis i sin handväska och tippade helt sonika tant och väska ner i diket. Vår gamla ridlärare som var helt säker på att alla hästar endast förstod engelska och därmed alltid sa ”Easy boy – easy”. Jag tror det var för att hon hade sett för många cowboyfilmer
Ja många tokiga minnen ifrån uteritter har jag. Idag rider jag inte ut lika mycket. Dels beroende på att vi inte har så bra uteridvägar men också för att jag inte tycker att det är lika roligt. Jag tycker om att ta längre skrittpromenader i skogen som avkoppling och javisst skulle jag tycka att det är rätt kul att brassa iväg på stubben och skutta nåt hinder. Idag är det dock inte riktigt lika roligt, kanske för att nuvarande hästar är lite mer ”blodiga” så det krävs lite skärpa för att göra sånt men också för att jag sitter och oroar mig över att de ska rycka av sig någon sko för att det blir lite lerigt etc.
Ja åldern gör nog att man blir lite mer ”Ferdinand” och lite mindre ”Kalle kavat” men det är nog i sin ordning och jag tänker fortsätta att uppskatta mina uteskrittartillfällen då jag kan sitta och fnissa över hur tokiga uteritter jag varit med om i min dag.
Ha nu en riktigt skön helg i solskenet!