Så ödmjuk och tacksam

 

2015-08-18

Ibland blir jag både ödmjuk och tacksam när det gäller mina hästar. Jag har nu fått göra 4 starter i StGeorg med Russin tre stycken i paritet med varandra runt 60% Jag har väntat i ett par år och vi har gått igenom två bakbensoperationer, den första med frakturen när hon var 16 och tog bort en lös benbit i hasleden när hon var 17! Då var jag mest tacksam över att hon ff var i livet och därefter har vi gått  igenom rehab och återhämtning och uppbyggnad. Jag har ju inte vetat om det ens skulle bli ridhäst och ännu mindre tävlingshäst av henne igen. Men Russinet min gamla tant (vilket jag också f ö börjar bli) hon tuffar på! Hon tycker fortfarande (verkar det som i alla fall) att det är roligt att vara ute på tävling. Hon är inte lika spänstig längre och även i sin glans dagar så var hon ju inte någon häst som var ”flashig” med lätta framknän. Hon är helt enkelt inte riktigt avlad så. Men hon har så många andra förtjänster och framförallt sin vilja!

Under våren var hon ju inte på topp vilket jag tror berodde på pälsfällning som verkar ta lite hårdare nu när hon är äldre. Trots det så kunde vi ändå genomföra våra två första starter i StGeorge på dryga 60%. Nu i augusti har hon hittat tillbaka till mer av sin normala trav men är ändock inte lika spänstig som innan bakbensoperationerna och jag tror att jag undermedvetet inte heller pressar henne lika mycket p g a det. Jag är alltför glad att hon är frisk för att ens försöka ta ut det ”sista som finns”.

Vi startade en klass i Vallentuna och då hade serierna strulat väldigt innan av någon anledning. Jag var jättenöjd med traven där vi fick 6,5 och 7 på skolorna vilket nästan aldrig hänt i MsvB 🙂 Piruetterna gick också bra liksom slutorna i galopp. Men när vi kom till serierna så sprack det helt. Det blev lite tjosan hejsan där matte bytte men inte Russin:-) Så fram till dess så låg vi runt 62-63 procent. Det är jag jättenöjd med. Framförallt som jag tycker att underlaget i Vallentuna var direkt skräp. Tung sandlåda kan man sammanfatta det med och det gjorde att vi gjorde missar som vi normalt sett aldrig gör. Nåväl det här med tävlingsunderlag kan förtjäna ett eget inlägg någon annan gång.

Startade sedan i Gävle i helgen. Var anmäld till två dagar, en MsvA och en StGeorg. Nu blev det ju varmt och Russin är till skillnad från Rioja en värmehäst MEN hon är äldre och hon är jättedålig på att dricka. Så jag beslutade att spara lite på henne och bara åka en dag och då valde jag det som är svårare dvs StGeorg. Jag vet ju inte hur många (om någon) flera starter jag har kvar i henne så jag vill ha roligt och få träna på denna klass så länge det är möjligt. Min önskan hade förstås varit att kvala så att man får fler tävlingar att välja på men nu lyckades vi inte med det så vi får se om det finns några regionala klasser till våren och om hon är ok då. Veckan innan hade IR-Anna varit här och efter behandling av henne så fungerade serierna igen! Troligen satt det lite spänning/träningsvärk i vänster gluteus så det blev kanske jobbigt med serier. Nåväl jag är mest nöjd med rundan i Gävle. Den kändes stabil, naturligtvis kan saker blir mycket bättre även om vi inte kan trolla med spänst men de missar vi hade tar jag på mig, skrittpiruetter ska jag inte behöva missa men som alla vet så är det hårfint mellan en 4a och en 8a på en sån. Det räcker med att de tappar något tramp och det bryr jag mig inte så mycket i. Galoppslutorna och bytena var nog bäst hittills, piruetterna helt ok och den högra bättre om än ff lite för stor (det var i höger has benbiten satt). Serierna fungerade utmärkt förutom att jag inte var tillräckligt kall så vi la en en trea i fyrorna och en i vartannat i treorna. Jag är inte särskilt bekymrad över det heller utan kände att jag behöver vara lite kallare och lita lite med på henne. Man blir lätt lite ivrig när det har strulat tidigare.

Hur som helst,om det här var den sista starten så är jag jättenöjd och jätteglad åt den och alla andra ritter jag fått göra på detta lite egensinniga och starka sto. Har jag tur så har jag några starter kvar även under våren men som sagt jag tar var dag för sig. Om inte annat så hoppas jag att hon håller sig fräsch så hon kan få fortsätta vara ridhäst och läromästare åt bl a Daniel. Vem vill inte kunna sitta och göra lite serier och piruetter:-)

Idag är i alla fall en dag som jag känner att jag vill hylla mitt Russin och tacka henne för allt vi gått igenom tillsammans och matte när ett hopp om att resan inte riktigt är slut ännu.

Ta hand om era fyrbeningar och uppskatta varje dag de är friska och att ni kan planera er resa tillsammans!

Lite bildkavalkad över bästa drottningen Russinet!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *