2013-10-18
Igår kväll var vi ut och åt en god middag för att fira att jag äntligen tänker sluta som domare!
Det är egentligen inget hastigt beslut men som så mycket annat när det gäller beslut i livet så är det alltid någon händelse som gör att man helt plötsligt bara bestämmer sig. En sådan händelse var igår och jag tänker inte redogöra för vad då det inte har något allmänintresse.
Jag blev lite förvånad själv när det blev så självklart att jag kände mig färdig med detta och det innebär att det har gnagt på mig under en längre tid. För att vara den person jag är så har jag hängt i otrooooligt länge. Varför kan man undra då, ja till en början var det nog av rent ”själviska” skäl. Jag ville få en inblick i sporten från ett annat håll och lära mig mer om hur en domare ser på saker som är bra att ta med till träning. Därefter infann sig någon form av ambition att få vara med och påverka och kanske utveckla sporten. Det har jag försökt på lite olika sätt dels som deltagare i Dressyrkommittén under en period och också som domare. Tyvärr har det inte haft någon långtgående påverkan vilket gjort att min gnista nog har falnat betydligt de senaste åren. Någon gång har jag fått lite gehör och då inte nödvändigtvis i någon positiv mening. Jag skrev en insändare i Ridsport för några år sedan som skapade lite debatt men som mest ledde till personangrepp och sedan några insatser ifrån förbundet som snarare hade till syfte att ”göra mig nöjd/tyst” än att det skulle gagna utveckling av domarutbildning eller sporten.
Jag tror att jag betalat ett pris för min ”uppstudsighet” under dessa år. Jag är inte tillräckligt strömlinjeformad och i behov av att tillhöra en grupp. Jag vill eller ville på riktigt få igång en diskussion och utveckling för dressyrdomare men det har inte uppfattats som något positivt utan snarare stått i vägen för min möjlighet att komma vidare som domare. Jag är på sociala medier vilket är ett no no för domare. Nu tycker jag själv att jag är på min blogg som privatperson som omfattar många roller men den uppfattningen delas inte av alla.
Det som fortfarande stör mig och som jag tycker är negativt för sporten är att det inte finns någon utvecklingsplan med mål för domare. Du kommer in i systemet baserat på någon form av grundkriterie samt rekommendation och därefter så bygger hela avancemanget på godtycklighet och relationer till de som har möjlighet att bestämma. Ni förstår ju att det inte är någon framgångsfaktor för en person som är avig, obekväm, har åsikter, gärna tar en diskussion och som vill arbeta målinriktat. Jag är medveten om mina tillkortakommanden och arbetar med dem. Jag är numer också klokare som säger till mig själv att alla strider är inte mina att utkämpa så nu lägger jag ner denna strid i alla fall.
Utöver brister på utveckling så är det rent praktiska saker som ligger i beslutet. Vi har idag en gård som vi byggt upp under 7 år. Jag borde redan när vi började med gården lagt ner domarverksamheten men jag är så ”van” att alltid jobba, alltid vara i rörelse att den tanken nog inte slog mig. TID! Min egen tid är idag så otroligt viktig. Jag behöver tid med mina nära, jag behöver tid för mina hästar och min egen träning/tävling och jag behöver tid för återhämtning. Min rygg har nog tyvärr fått sitt vad gäller sittande på pinnstolar, bilar, kalla ridhus och alla varianter. Kroppen i övrigt har nog fått nog av toast och korvar samt olika varianter av 5:2 eller kanske 2:5 dieter:-)och panflöjter är jag vaccinerad mot för en livstid!
Jag ser nu fram emot att kunna starta 2014 med att planera min egen säsong utan att ta hänsyn till dömande eller skuggdömande eller andra domarutvecklande aktiviteter. Att kunna tacka ja till fest på fredag eller lördag och inte behöva avvika tidigt för att man ”ska upp och döma”. Att tycka att det känns kul att åka på tävling själv och inte vara tvungen att ”tvinga sig iväg” för att man egentligen är för trött för att åka. Att kunna slappna av efter en 50 timmars vecka och inte behöva upp tidigt lördag morgon utan t o m äta frukost tillsammans med mannen. Att inte behöva rida 3 hästar lördag kväll efter att ha varit på tävling/resande i 10 timmar. Detta är verkligen inget jag kommer att sakna.
Jag fick frågan av min man igår om jag tyckte att det skulle kännas sorgligt eftersom jag gjort detta så länge. Jag kan säga att jag kan bli jättesugen att rida/träna efter att ha sett en fin ritt, jag kan längta efter att tävla men jag tror inte jag på många år längtat efter att gå upp tidigt och vara borta 10 timmar en helg. Däremot kommer jag säkert att fortsättningsvis ha en och annan programridning men det blir ju mer i form av tränare så det tror jag är fullt tillräckligt domeri för mig. Var sak har sin tid helt enkelt.
Missförstå mig rätt, jag har absolut tyckt att det varit roligt att verka som domare, dock lite mindre de senaste åren då jag tycker det gått på tomgång. Jag kommer inte att sakna nåt eftersom jag ändock kommer att vara i tävlingsmiljö och de bekantskaper man har där träffar man ändå i de sammanhangen. Det är säkert många som jublar hurra äntligen slutar hon och så finns det säkert en och annan som säger vad synd. För så är det, jag har gjort jättebra insatser som domare och jag har gjort riktigt dåliga insatser också. Det är en bedömningssport och vi är vanliga människor med oftast ett heltidsjobb eller mer i botten så ibland är vi på topp och ibland är vi bara helt slut.
Så mina vänner efter drygt 20 år som domare och i runda slängar 12 000 bedömda ritter så lägger jag klockan på hyllan och passar på att ta hatten av för de som fortsätter i denna roll med pinnstolar, låg ersättning, lite mat (vissa arrangörer har varit jättebra!!), kalla ridhus etc. Att jag nu slutar borde också öppna för att släppa fram andra förmågor i domarkurerna. Tyvärr är väl vägen från LAdomare till GrandPrixdomare typ 100 år lång eller i alla fall oviss men undrens tid är inte förbi och någon annan med glöd och vilja kanske hittar sätt att påverka som jag aldrig gjort UTAN att trampa folk på fötterna.
Jag ser nu fram emot att få ”äga” mina helger och disponera dem åt helt andra saker i framtiden
Allt gott! och förresten ”thank god it´s friday”