2013-05-08
Jag har funderat en hel del på detta med utveckling. Hur det går till och varför det sker som det gör. Ja det lät ju lite lagom kryptiskt och luddigt men det kanske är just det. Jag känner många ryttare som tränar och tävlar flitigt. Vissa göra fina resultat på tävling och andra gör jämna och fina resultat på träning men det knyter sig på tävling. Varför kan man fråga sig, hur mycket spelar inställning roll i sammanhanget? Jag ser massor av ryttare som samtliga är jämbördiga i sin ridning och ändock så skiljer sig resultaten jättemycket åt på tävling. Jag tror att det är den mentala biten som spökar. Vissa ryttare får rutin och resultat som ger resultat som ger resultat. Dessa tenderar också att stanna kvar i klassen ganska länge. Varför undrar man då? Ja det skiljer sig säkert med vad man vill uppnå. Vissa sätter resultatmål och när dessa är uppnådda så går man vidare för att utvecklas till svårare uppgifter. Andra sätter kanske placeringsmål och hamnar i sin komfortzon där de vill vara kvar länge.
Vi har ju inget uppklassningssystem att tala om vid tävling vilket är ganska lustigt då vi infört kval till lite högre klasser. Man skulle ju kunna tänka sig att ett ekipage som ”prenumererat” på placeringar i St Georg skulle ha ett litet intresse att fortsätta rida regionalt men så är inte fallet. Med få tävlingar och begränsade startfält så kan det också bli svårt att få till tillräckligt många ”övningstillfällen” för det är ju också det som är grejen. Att öva på att tävla. Jag tror att tävling fyller en del funktion i själva utvecklingen av en ryttare och häst men det är långtifrån hela sanningen. En bra och ärlig tränare är oerhört viktig när det gäller utvecklingen. En tränare måste kunna vara obekväm och berätta för ryttaren vilka åtgärder som ska till för att utvecklingen ska ta fart igen. Ryttaren måste vara beredd att ”höra sanningar” om både sig själv och sitt hästmaterial. På tränarfronten tycker jag att det är svårt att hitta riktigt bra tränare. Jag har sedan flera år 2 som jag rider för, den ena regelbundet och den andra när tillfälle ges. Jag skulle gärna rida oftare men det är en massa andra saker som tar tid vilket gör att jag helt enkelt inte prioriterar det mer än jag gör.
Att diskutera träning är numer för mig en ganska viktig sak som jag upptäckt ger mig en massa saker vid ridning. Att ha gått igenom och analyserat hur jag använder min kropp och hur hästen använder sin och hur vi tillsammans med- eller motverkar varandra är för mig jätteviktigt att ta med mig i huvudet vid träning. Om man sedan får tränings- och tävlingsuppehåll så vet jag inte riktigt hur det påverkar utvecklingen. Att den går långsammare ja det är nog så utan tvekan men inte nödvändigtvis. Om jag mäter utveckling i tävlingsresultat så har jag i sådant fall haft utveckling även under de senaste 10 månaderna trots flera skadeperioder med Rioja t ex. Det jag då gjort är ju inte att jag har ridit så himla mycket utan mer analyserat hur jag ska kunna hålla henne frisk.
Hälsan är en nog så viktig del i utvecklingen det tror jag alla håller med om. Vi får se hur utvecklingen blir mer Russin nu när hon sätts igång. Troligen kan hon fortfarande precis det hon kunde när hon skadades, frågan är om något har landat mentalt hos mig som gör att vi nu kan andra saker som var svårt vid den tidpunkten? Unghästar är ju en annan sak, där är utvecklingen nästan konstant, från dag till dag och pass till pass. Tänkte häromdagen om det verkligen var så tidigare eller om det handlar mer om förvärvade kunskaper hos mig och att jag ”bestämt” utvecklingstakten.
Ja många ord och mycket ludd blir det men jag tror att det tål att tänkas vidare på.
Ha nu en skön ”kristiflygare”